Alla stjärtans dag

Den här dagen vill man älska på men också bara bajsa på. I min bok så lärde jag mig att man älskar lite nu och då var dag. Jag är nog en överraskande människa. Och en stor romantiker så jag klarar liksom inte att hålla mig till bara den 14 Februari.

Men just idag kan vi ju ägna dem sniglar därute som fortfarande sniglar på för att hitta rätt i sitt djuriska liv en tanke. Kärlek omfattar oss alla och alla förtjänar att känna kärlek någon gång varje dag. Inte bara idag.

Ta vara på varandra och sprid kärlek. Man får så mycket tillbaka – det är värt det! Ge varandra en blomma, inte bara idag utan imorgon och dagen efter det. Se, lyssna och krama.

Innbunden

Ja jag känner mig nästan inbunden. Nyinflyttad och förkyld- Inbunden i mig själv. Allting som jag ville göra…Är absolut inte kört. Men det är så typiskt, med förkylning så känns det lätt på det viset.

Jag försöker vara tålmodig med familjen och mina drömmar. Glädjen borde vara på max men den är inte det. Men jag accepterar mycket och tänker att det inte är för evigt. Jag ser framåt. Nu väntar många härliga besök till helgen för att inte tala om mitt äventyr som startar om en månad. En, på många sätt, drömtjänst – mer om det snart.

Ni blir inte utan bilder från min nya tillvaro. Såhär bor vi, vid vattnet. Ja, det är verkligen en dröm. Häng med familjen på äventyr i Stockholm!

Framgång stavas logistik

Iallafall när man tänker på en flytt långväga. Som given ”organiserare” så har jag idogt knåpat ihop en planering. Vi jobbar på, dag för dag med målet att hinna med en lastbil nästa helg. JO klart vi gör, det är ju jag som hämtar ut den och kör. Så tidsmåttet borde inte stå oss emot.

Nu känns det jättebra att komma iväg och vi båda gör en otroligt offensiv satsning på den stora marknad som finns, med begränsat spelutrymme. För varje människa som säger att det kan vara svårt eller tufft i scenkonst och filmbranschen – Jo jag vet. Och varenda liknande replik är som att lägga ytligare en pinne på den brinnande konstnärselden som aldrig har brunnit såhär starkt förut. Hos mig finns inga tvivel.

Keep on working.

Ps. Eftersom att rutinerna helt vänts upp och ner nu så uteblir mitt bloggande till och från och blir därför lite mer sporadiskt.

Kaos, Kaos och åter kaos

Nu måste det bara flyta. Packning, jobb, ansökningar av jobb och familjen – med Luna i spetsen. Det är inte utan att man tittar på alla kartonger och smått påbörjade projekt för att inse att det är Kaos – Flyttkaos.

Hur gör man det det här? De stora förväntningarna blandas med stressen över att; Hinna i tid, vara i tid och leva i sin tid. Trots att vi har ett gediget arbete bakom oss med minutiös planering in i minsta detalj så kommer ändå oron; Har vi tänkt på allt?

Det är en ganska stor och logistiskt komplicerad operation att inte bara byta stad utan dessutom flytta mer än 40 mil med pick och pack, företag och en relativt nykläckt bebis. Receptet stavas planering, uthållighet och en himla bra co-driver i form av min sambo Stina.

På riktigt, vi kämpar så tänderna ilar och tårna skakar. Vi vill ju att familjen skall ha det bästa. Det är en utmaning. Det är många nära och kära som vill lägga sina kärleksfulla och varma händer omkring Luna. Det är så fint. Många har dem varit, familj och vänner som bott nära och verkligen värmt i sin kontakt med vår dotter. Jag hoppas bara att dessa eldsjälar förstår sin betydelse och at det INTE beror på dem att vi flyttar.

Vi kämpar på, det är kostsamt och uppslitande men också helt, helt underbart. Vilken resa. Tänk att vara så priviligerad. En livsresa som inte tar kål på oss i första taget. Vårt recept stavas; Vilja, mod och kraft, det är vad jag tror.

Nya året startar med en flytt!

Nya året startar med en flytt!

JA du läste rätt. Anledningen till min, aningen lilla, ”bloggtystnad” har varit pågrund av att följande beslut och val har tagit upp en stor del av tiden. Att göra den här resan till huvudstaden kommer att bli viktig och bra för oss men det är inte utan att man är lite nervös och en smula ledsen i ögat.

Nya året startar med en flytt! Mitt mål är att ta dig med på resan. Vad ska man tänka på när man flyttar långt med en bebis? Hur påverkas familjen, jobbsituationen och det egna måendet vid en flytt? Hur ska man tänka effektivt och ekonomiskt på samma gång? – Frågorna hopar sig.

Jag är väldigt glad och tacksam över att vi skall göra den här resan. Vi har funderat länge och jag har velat länge. Inte för att på något sätt glorifiera Stockholm, jag har trivts bra här, i Härnösand. Både jag och min sambo vill utvecklas och sporras i våra respektive yrkesroller. Norrland finns kvar och det är inte alls omöjligt att vi flyttar tillbaka i någon form lite senare.

På resan tar jag med mig mina erfarenheter av att vara människa, pappa, sambo och hårt arbetande inom kulturbranschen. Det finns ett visst mått av utbud i Västernorrland som jag en del gånger hade hoppas på att få vara en större del utav. Av olika anledningar så har det inte blivit så och för det råder ingen bitterhet. Utan snarare en beslutsamhet i att gå vidare och söka min plats som konstnär. Om möjligt så kanske den på sikt ska vara i länet – det kan jag hoppas på och se framemot.

Mitt företag som startade för ett och ett halvt år sedan kommer fortsatt att skapa lokal scenkonst från en replokal i Västernorrland men kanske inte lika frekvent som idag. Det finns många spännande projekt i vår katalog men hur vi ska gå vidare med dem och i vilken form är inte klart. Men jag lovar att det finns mycket att bjuda på som nog aldrig har gjorts i länet – inte mig veterligen i alla fall.

I centrum kommer fortfarande stå, eget skapande där bl.a. scenkonsten kommer att få en betydligt större plats i mitt liv. Det finns redan nu några spännande projekt framför mig som jag hoppas på – mer om det senare. Jag vill stå mer på scenen, skriva och regissera uppsättningar. Vidare kommer jag att satsa på min blogg i olika avseenden. Redan nu i januari väntar något spännande här.

Det har inte varit helt enkelt att fatta den här typen av beslut och det krävs mycket av oss, särskilt eftersom vi flyttar längre ifrån tryggheten med familj omkring oss som på många sätt stöttat oss med barnvakt och pepp. Men det finns även ett socialt nät för oss i Stockholm som vi ser framemot att utforska. Den varma kontakten med länet och inte minst Härnösand hoppas jag kan växa sig starkare om än på avstånd.

Bestyren kring julen.

Ibland kan lusten helt rätt och slätt svalna, tankar om frihet och tankeledighet går helt i dvala. Bestyren från julen är allt som tar min tid. Men nu har jag tagit mod till mig och kommit tillbaka hit.

Jag har kämpat med tankar på hur jag ska räcka till de senaste dagarna. Det har varit så kul och verkligen så mycket, med allt. Hjärtligt och nära har det varit. Men den utlovade ”julspecialen” uteblev med anledning av hjärnans höga varv och gedigen tankeverksamhet.

I allt vad julefrid och juletid heter så valde jag att fokusera på dem varmaste, familjen. Jag tror att många därute kan känna en normal press och lättare stress över allt som hör julen till. Jag försökte att skala av och bara vara med mig, min familj och mina tankar. Observera att jag skiljer på mig och mina tankar. Det är dessutom väldigt bra att lämna plats åt sina tankar, Var är jag? Vart vill jag? Vart är jag på väg? – Speciellt i halvlek, som det ändå är nu.

Därför har jag uteblivit några dagar och verkligen tränat på att koppla bort vissa saker. Särskilt sådant som gör en stressad. Men nu är jag gladeligen tillbaka på banan. Med mer urkraft en någonsin. Jag kan rekommendera varmt att ibland ta ett steg tillbaka och lämna utrymme för närmare eftertanke, särskilt i samhällets allt mer tilltagande press.

2020 kommer att innehålla många stora, nyttiga och overkliga förändringar för mig. Utan att lova för mycket så ser jag framemot det nya året med oändliga möjligheter. Nu återstår endast ett boktips :

https://www.adlibris.com/se/bok/framgangsboken-9789175039619?gclid=Cj0KCQiAl5zwBRCTARIsAIrukdOOwYJWtce-HrGLsVqKtd9LDDTmA9tD0UgElXQHgCM0Zk1fnNKTvMcaAvohEALw_wcB

Framgångsboken, det är mitt privata initiativ att dela denna självförverkligande bok med mina läsare. Jag lovar att den är värd att avnjuta med en varm kopp te och stora ideér.

När rädslan kom för första gången

På några minuter så skulle allt förändras. Den levnadsglade, pigga och humoristiska jag, fanns inte då. På nolltid blev jag en annan. Rädslan hade tagit över min kropp

Klockan 23.30 en höstkväll 2014 utanför Göteborg. Jag gick på teaterskola. Teaterklassen hade avslutat en dag med två föreställningar. Det var ganska så krävande. Vi spelade en barnproduktion, Robin Hood. Kontakten med publiken, barnen var enastående. Jag kände mig glad och tillfreds, mitt i att uppfylla mina drömmar om scenen och skådespeleriet.

Några dagar innan hade jag just tackat nej till en filmroll i en serie för SVT , 30 grader i februari. Jag spelade bl.a. kung i föreställningen som vi gjorde och en kung har mycket skägg, i varje fall vår kung. Rollen för tv skulle inte ha skägg och just då kände jag vikten av att vara lojal mot skolan och den skäggiga konungen.

Tillbaka till höstkvällen. Jag stelnade till och kroppen krampade. Bröstet tryckte sig längre och längre in. Luften tog slut och jag var instängd i en bunker – så upplevde jag det. Graden av rädsla steg lavinartat. Ut. Jag måste ut. Jag sprang ut genom korridoren, ned i trapphuset och ut över skolgården. In genom en dörr till ett hus, en korridor som ledde mig in på en innergård. Där visste jag att det fanns stolar. Jag satt där i timtal och var rädd samtidigt som tårarna sprutade. I den stunden så var jag otroligt ensam, trodde jag. Det kom, mitt i det gamla som hade kommit ifatt mig och mitt i det nya som jag sakta men säkert höll på att erövra och omfamna.

Efter en tid av press och stress. Teaterskolor hit och tv-serier dit. Så var alltså min första panikångest ett faktum. Långt senare lät det visa sig att jag även hade börjat få nedsatt syn vilket i högsta grad påverkade mitt liv. Att hela tiden ligga back på sömn samtidigt som jag var i full färd att följa min dröm. Surrealistiskt. Då var jag väldigt långt borta från det varma, trygga och kärleksfulla livet som jag lever idag med min sambo, barn och nära familj.

Det känns tufft, men samtidigt otroligt viktigt att skriva om. Det där slipade livet med självförverkligande innehåller också svackor. Det är lätt att glömma det.

Ekonomin en utmaning!

Jag vill göra allt. Drömma stort. Tänka brett. Men plånboken skriker;
– Gör inte det!!!!
Med en snabb replik så svara jag:
– JOOOOOOO

Småbarnsföräldrar som vill göra allt. Det förklarar oss bra. I jobbet och på fritid. Men hur i hela friden prioriterar man? Vi försöker att tänka på allt. Budget, jobb och ja allt det där som är fundamentet. Men så kommer ofta det oväntade och mitt i allt så ska man ta höjd för det och fokusera på något som bara tar tid och kostar pengar – livet.

Jag försöker tänka att allt inte behöver hända på en gång. Men det är jättesvårt. Min hjärna är nästan som klister. Den skriker efter goda intryck och avslappnande tankar. Jag försöker att hitta en balans i det. Resultatet av det blir helt enkelt att det är lättare att leva. Efter ett minst sagt händelserikt år (Det kan jag vidröra mer i senare inlägg) så är det viktigt med en stabil grund. Låt några drömmar stå tillbaka och låt plocka fram några – det är min melodi just för nu. Jag försöker att jorda mig och tänka att mina val gör något lättare, effektivare eller bättre – jag hoppas det.

Trump…En arg jobbig snubbe!

Jag skrev om machokulturen i ett tidigare inlägg. Helt allvarligt. Den här mannen kan alltså inte besinna sig. Tyvärr så lär han generationer av pappor hur man ska vara. För mig är Donald Trump bara en arg jobbig snubbe.

Arga jobbiga snubbar behöver vi färre av. Därför är jag här. För att visa att det finns en annan förebild. en annan pappa., en annan människa och framförallt en annan typ av man. Visst! Jag kan vara bufflig, högljud och råka slänga ur mig grodor. Men jag vet nästan alltid när jag gör bort mig och vet jag inte det så hjälper min omgivning mig att påminna mig om vilken sida mansrollen jag står på. Då är jag respektfull nog att lyssna till mina vänliga rådgivare i min närhet.

Jag har alltid trott på den ”lilla människan” vad betyder det? Jo vi är ganska små allihop i själva sammanhanget världen. Som vi märker så lever jorden ett eget liv och vi får glatt följa med och kämpa för att inte förstöra den här underbara planeten. Sen finns det dom, som herren i gyllengult, som gör sig lite för stor. Som tror att han är något. Det är inte så man ska vara. Den”lilla människan” är mycket vackrare, finare och enklare. Oftast är det den enkla människan som är den egentliga ”stora människan”. Så låt oss se, att den som chillar vid en gammal filmrulle och kämpar för en bättre värld., det är förebilden för pappor, mammor och barn världen över. ”den lilla människan som bär på något riktigt stort. Inte en gormig och bufflig mobbare från amerikat.

Papi har ont…

… på barnspråk.
Sådana här dagar önskar jag mig, förutom fred på jorden, att min dotter kunde tala. Det är såååå snart. Målbilder är bra!

Även om jag inte drabbats av något livshotande så är det väldigt bökigt med ögonlocksinflammation. Ja, på sjukhuset säger dem att det heter så. Och då kan jag längta efter att få konversera med min fina dotter.

Undrar egentligen vad vi säger till varandra? Hon börjar kanske;
– Pappa har ont!
Jag svara;
– Inte så farligt ( Fast det gör skitont. Hoppas inte jag blir en sån vitlögnare sen när det är på riktigt)
Min dotter igen;
– Pappa det ser ut som att du har ett hallon i ögat. Pappa jag är hungrig!
– Då får du gå till mamma och be henne göra något för jag smittar. Du kan få två fotbollar på dina ögonlock om du inte springer iväg genast! (Nej såklart säger jag inte det, men tänker. Låt mig vara ifred älskade barn

Jag älskar tanken på att få prata med min dotter. Jag älskar min henne så otroligt. Nu medans jag kurerar mig så är hon hos sin Farfar. En gudomlig en som ställer upp allt för ofta.

Räddaren i nöden!

Inlägget är reklam för Matsmart och innehåller annonslänkar

Ibland har man inte tid. Speciellt när man är småbarnsförälder och ska hinna repetera inför nästa gig samtidigt som skafferiet fortfarande ekar tomt.

Dessutom så är vi ett fan, jag och min sambo, av att göra det rätta. För miljön, för hälsan och i slutändan för oss själva. Därför så passar Matsmart otroligt bra för oss.

Med några enkla knapptryck kan man rädda ätbar och ofta näringsrik mat. Dem har kategoriserat upplägget ordentligt. Mina personliga favoriter är; ”Barn”, ”Skafferiet”, Vego och slutligen Ekologiskt.

Packa varukorgen med det du önskar och det anländer vid din dörr eller närmaste postutlämning inom högst någon dag.

Klicka på länken och shoppa din låda idag. Alltid bra rabatter!

Varför så macho och hård?

Kära pappor. Nu ska vi plocka fram den intuitiva sidan. Närvaron. För med den kommer man längst.

Hårdhet och stelhet. Starka diskussioner. Offentliga påhopp. Nu får det vara slut. Det är ingen mamma som vill ha en stel machopappa med våld och svärord som lösningar på diskussioner, inget barn för den delen heller. Därför kräver jag mjuka kärleksfulla pappor.

Jag gjorde en spaning på stan häromdan och har funderat på hur jag ska komma vidare. Det som jag fick se förbryllade mig så till den milda grad att jag, i mitt skrivande, blev helt stum. Känslorna kastades mellan förtvivlan och ilska. Mitt i det så blev jag otroligt ledsen. Det sitter i ännu.

I kön på affären. Där dök den där pappan som jag beskrivit i ingressen tidigare. Han var arg. Energin var all ”over the place”. Rullandes på en vagn med ett barn i och mamman bredvid gör han hela butiken obekväm. Glåpord och tillrättavisningar både till mamman och till sig själv. ”du är så… spänd. Tagga ned!” – ville jag säga till honom. Men jag vågade inte säga någonting. Resultatet av hans beteende gjorde butiken handlingsförlamad.

Jag kan helt klart ställa mig starkt kritiskt till mitt beteende. Varför gjorde jag inte mer? Hans beteende var helt otänkbart för mig för 2019. trots att jag återkommande ser och har sett mönstret. Medpappor – Hantera era problem. Låt dem inte gå ut över dem som älskar er varje dag.

Det finns stöd. Massa hjälp! Man måst bara vilja bli hjälpt. Och det är inte fel. Att få räta ut ett frågetecken och att förändra ett icke charmigt beteenden är nödvändigt för att utvecklas som människa och fungera i det sociala kollektiv vi lever i.

Foto: Andrew E Weber

Kära pappor. Nu ska vi plocka fram den intuitiva sidan. Närvaron. För med den kommer man längst. Och våra älskade mammor får faktiskt hjälpa oss och påminna oss om när vi går över gränsen. Det måste vi tycka är okej. När våra barn kallar på vår uppmärksamhet så skall vi lyssna och vara där. För bara då och endast då är vi föräldrar. Det är inte ovanligt att vi försöker lära känna oss själva i den nya situationen som det innebär att bli förälder. Men det rättfärdigar inte en psykisk kolapps.

All pepp till dig som är förälder. Mammor och pappor som kämpar med otillräcklighet och psykiska besvär. Men låt inte dessa gå ut över dig eller din familj. Det finns professionell och bra hjälp att få. Vi ska ju lära våra barn att hjälp är bra. Att misslyckas ger dig bara möjligheten till att få göra rätt nästa gång.

Behöver du stöd i ditt föräldraskap?

Bris för vuxna ; https://www.bris.se/for-vuxna-om-barn/vanliga-amnen/psykisk-ohalsa/angest/

1177 tips om att vara förälder; https://www.1177.se/Vasternorrland/barn–gravid/att-vara-foralder/