Papi har ont…

… på barnspråk.
Sådana här dagar önskar jag mig, förutom fred på jorden, att min dotter kunde tala. Det är såååå snart. Målbilder är bra!

Även om jag inte drabbats av något livshotande så är det väldigt bökigt med ögonlocksinflammation. Ja, på sjukhuset säger dem att det heter så. Och då kan jag längta efter att få konversera med min fina dotter.

Undrar egentligen vad vi säger till varandra? Hon börjar kanske;
– Pappa har ont!
Jag svara;
– Inte så farligt ( Fast det gör skitont. Hoppas inte jag blir en sån vitlögnare sen när det är på riktigt)
Min dotter igen;
– Pappa det ser ut som att du har ett hallon i ögat. Pappa jag är hungrig!
– Då får du gå till mamma och be henne göra något för jag smittar. Du kan få två fotbollar på dina ögonlock om du inte springer iväg genast! (Nej såklart säger jag inte det, men tänker. Låt mig vara ifred älskade barn

Jag älskar tanken på att få prata med min dotter. Jag älskar min henne så otroligt. Nu medans jag kurerar mig så är hon hos sin Farfar. En gudomlig en som ställer upp allt för ofta.

Räddaren i nöden!

Inlägget är reklam för Matsmart och innehåller annonslänkar

Ibland har man inte tid. Speciellt när man är småbarnsförälder och ska hinna repetera inför nästa gig samtidigt som skafferiet fortfarande ekar tomt.

Dessutom så är vi ett fan, jag och min sambo, av att göra det rätta. För miljön, för hälsan och i slutändan för oss själva. Därför så passar Matsmart otroligt bra för oss.

Med några enkla knapptryck kan man rädda ätbar och ofta näringsrik mat. Dem har kategoriserat upplägget ordentligt. Mina personliga favoriter är; ”Barn”, ”Skafferiet”, Vego och slutligen Ekologiskt.

Packa varukorgen med det du önskar och det anländer vid din dörr eller närmaste postutlämning inom högst någon dag.

Klicka på länken och shoppa din låda idag. Alltid bra rabatter!

Varför så macho och hård?

Kära pappor. Nu ska vi plocka fram den intuitiva sidan. Närvaron. För med den kommer man längst.

Hårdhet och stelhet. Starka diskussioner. Offentliga påhopp. Nu får det vara slut. Det är ingen mamma som vill ha en stel machopappa med våld och svärord som lösningar på diskussioner, inget barn för den delen heller. Därför kräver jag mjuka kärleksfulla pappor.

Jag gjorde en spaning på stan häromdan och har funderat på hur jag ska komma vidare. Det som jag fick se förbryllade mig så till den milda grad att jag, i mitt skrivande, blev helt stum. Känslorna kastades mellan förtvivlan och ilska. Mitt i det så blev jag otroligt ledsen. Det sitter i ännu.

I kön på affären. Där dök den där pappan som jag beskrivit i ingressen tidigare. Han var arg. Energin var all ”over the place”. Rullandes på en vagn med ett barn i och mamman bredvid gör han hela butiken obekväm. Glåpord och tillrättavisningar både till mamman och till sig själv. ”du är så… spänd. Tagga ned!” – ville jag säga till honom. Men jag vågade inte säga någonting. Resultatet av hans beteende gjorde butiken handlingsförlamad.

Jag kan helt klart ställa mig starkt kritiskt till mitt beteende. Varför gjorde jag inte mer? Hans beteende var helt otänkbart för mig för 2019. trots att jag återkommande ser och har sett mönstret. Medpappor – Hantera era problem. Låt dem inte gå ut över dem som älskar er varje dag.

Det finns stöd. Massa hjälp! Man måst bara vilja bli hjälpt. Och det är inte fel. Att få räta ut ett frågetecken och att förändra ett icke charmigt beteenden är nödvändigt för att utvecklas som människa och fungera i det sociala kollektiv vi lever i.

Foto: Andrew E Weber

Kära pappor. Nu ska vi plocka fram den intuitiva sidan. Närvaron. För med den kommer man längst. Och våra älskade mammor får faktiskt hjälpa oss och påminna oss om när vi går över gränsen. Det måste vi tycka är okej. När våra barn kallar på vår uppmärksamhet så skall vi lyssna och vara där. För bara då och endast då är vi föräldrar. Det är inte ovanligt att vi försöker lära känna oss själva i den nya situationen som det innebär att bli förälder. Men det rättfärdigar inte en psykisk kolapps.

All pepp till dig som är förälder. Mammor och pappor som kämpar med otillräcklighet och psykiska besvär. Men låt inte dessa gå ut över dig eller din familj. Det finns professionell och bra hjälp att få. Vi ska ju lära våra barn att hjälp är bra. Att misslyckas ger dig bara möjligheten till att få göra rätt nästa gång.

Behöver du stöd i ditt föräldraskap?

Bris för vuxna ; https://www.bris.se/for-vuxna-om-barn/vanliga-amnen/psykisk-ohalsa/angest/

1177 tips om att vara förälder; https://www.1177.se/Vasternorrland/barn–gravid/att-vara-foralder/

Ett riktigt Tacos – recept

Finns det ultimata tacos receptet? Det vet jag faktiskt inte. När kan man kalla det för tacos? Det vet jag inte heller. Men jag tänkte skriva om den tacos vi gör hemma. Kanske inspirerar det dig till nya tacosvanor? Jag hoppas det.

För det första så gör vi vegetarisk tacos hemma. Då kan det hända att du tänker. Va, vad har man på då? Jo det kommer vi till lite senare och vill du inte ha ”vegotacos” så kör fisk istället.

Tacos vegetarisk

Jag börjar med grunden. Köttsubstitutet. Den brukar bestå av stekt lök i lite olja. Sedan kikärtor, linser eller bönor som självklart går att kombinera. Samt finare hackad morot. Nu är det dags för hackade champinjoner. Sen är örtsaltet och tacokryddan mina vänner, blanda dessa med vatten, efter tycke och smak, och häll över röran. Resultatet blir då en lagom söt röra med lagom mkt krydda och med fin touch av tacos.

Tacos tillbehör

Ooo det här varierar från gång till annan. Men såhär tänker jag idag. Ta det du är sugen på.
För oss kan det se ut på följande vis;

  • Banan och avokado – blandat eller för sig.
  • Tomater och gurka i samma skål – då räcker det längre om man är fler.
  • Sallad i form av spenat eller säsongssallad.
  • Getost eller fetaost som man smular över sin taco.
  • Riven Grevéost – särskilt eftersom min sambos farfar Yngve Johansson är skapare av denna lyckade ostbit.
  • Majs

Såser och salsa

Vi kör med både ”sås” och salsa. Närmare bestämt hemmagjord Guacamole och Tomatsalsa.

Guacamole by Christoffer

För fyra personer:

  • Tre mogna avokados
  • Två vitlöksklyftor
  • Fil eller den mejeriprodukt som finns till hands och påminner om det.
  • Vitpeppar – efter eget önskemål. Tips; Ta lite efterhand.
  • En gnutta salt och/eller örtsalt.

Mixa ihop detta och smaka av under processen, du vet hur du vill ha din guacamole. Gå på det.

Tomatsalsa – by Christoffer

För fyra personer:

  • En naturell tomatsås
  • En ”vanlig” tomat – Hackas i mindre klyftor eller bitar.
  • En gullök – Finhackad
  • 3 torkade aprikosbitar – finhackad.
  • Svartpeppar, vitpeppar och en aning spiskummin – Efter behag. (Inte farbror melker direkt … men nästan.)

Rör ihop detta, värm på låg värme i 5-10 minuter och få en god och lagom söt salsa att ha till din tacos.

Vi får inte glömma brödet. Vill man ha mjukt så kan jag rekommendera ica;s majsbröd för mindre kalabalik i magen. Annars kör vi hårda. Är det så att du är riktigt noga på det här med hemmagjort så klicka här för att komma till hemmagjorda tortillas av majs

Jag hoppas det smakar!

Var är publiken?

En stor signal är samhället, som inte särskilt väl ger kulturen det utrymmet och den statusen som den förtjänar.

I min framtidsspaning för 6 år sedan när jag lämnade teaterprogrammet på gymnasiet så tänkte jag; Behovet av sceniska utryck kommer bara öka. I takt med de allt mer tilltagande allvaret i världen och inte minst i Sverige, så kommer väl behovet av en fristad med teater, musikal och dans, bara att växa?

Det behovet har vuxit. Men har man verkligen förstått det? Tänk att det är så många som går miste om möjligheten att kravlöst få sätta sig i en salong tillsammans med andra, likasinnade för att uppleva och insupa. I salongen finns möjligheten och utrymmet för att lämna vardagens hårda tjat och telefonens allt mer högljudda gap.

Idag produceras mer eller mindre professionell scenkonst på Sveriges scener, det är bra. Vi gör det för att underhålla. Men var är underhållningen om inte det finns någon att underhålla för? Oavsett stor eller liten på scenkonstmarknaden så krymper produktionerna. I längd, i innehåll och till sist, i kvalité.

En stor signal är samhället, som inte särskilt väl ger kulturen det utrymmet och den statusen som den förtjänar. Mindre eller konstanta anslag. med lägre och sämre rykte som följd. Idag är det tillsynes kändisar och enbart kändisar som får publiken att komma och institutioner att öppna plånboken.

Hade jag bara det magiska svaret så skulle jag producera som attan. Jag ser att det inte bara är lokala, mindre grupper och förmågor som har det skralt i salongen, även dem största emellanåt. Så, var är publiken?

Jag förstår nog att det är allehanda konkurrens från tv, film, smartphone osv som är en bidragande orsak, alltså tid. Men försök ta del av det som bjuds. För vem vill höra; ”det händer aldrig någonting här”

Mat till bebis

Det här kan många känna en vånda över. Därför tänkte jag nu presentera några bra och enkla tips på mat till din bebis, dessutom så kanske det kommer ett och annat enklare recept.

Mitt i vardagen, med känslostormar och blöjbyten så skall även maten för hela familjen ordnas. Det känns som att det knyter sig för många. Kanske tycker man att det är jobbigt, avancerat eller tidskrävande. Jag vill ju vara med min bebis! Resultatet blir oregelbundna tider, halvfabrikat och bråk och tjafs om vem som gör vad. Jag tänkte berätta lite om hur jag tänker och bjuda på ett och annat recept.

Gaaaaa, jag vet ju inte vad jag ska göra, eller hur det ska smaka?… Nä men det finns så mycket information att ta del av. Man behöver inte vara mästerkock för att göra ätbar mat. Jag tror att många räds att ställa sig i köket med rädsla för att det skall bli fel. Men faktum är att ditt barn förmodligen inte vet ännu vad hen gillar. Du medverkar till att skapa ett intresse genom att vara öppen och positiv till att testa nya rätter samt genom att laga många olika typer sådana.

Puréer är en höjdare i början, tills din bebis utvecklat tuggtekniken. Tänk på att att avstå salt och mitt förslag är att inte blanda för många ingredienser, utan vänj barnet med hur olika råvaror smakar.

Tänk ett steg i förväg , måste du börja laga mat exakt när ditt barn börjar skrika. NEJ! Rutiner. Det är allt. försök ha framförhållning på saker som ska tillagas, såklart så går inte alltid schemat ihop. Det här gör att det blir enklare att göra rätt och lättare att få din bebis att vilja prova din nya rätt.

Det viktigaste är väl att hen får mat , vem som gör det kan man diskutera en annan gång, lika så andra diskussioner. Det här får man öva på många gånger. Jag har så svårt att hålla mig ifrån att säga vad jag tycker och tänker ibland. Men jag tror det är viktigt att freda tiden kring maten och köksbordet, för att koppla maten till någonting positivt och lätt. Resultatet blir att din bebis visar ett större intresse av mat om du visar att det är enkelt.

Här följer några ytligare bra tips: http://www.babybaby.se/2019/10/11-tips-for-matglada-maltider-med-bebisen/

Några enklare recept

Potatispuré – 2 småpotatisar, lättsaltat smör.
Koka upp potatisen, gärna i bitar, med skalet på. Häll av vattnet men spar en liten skvätt i botten. Tillsätt smöret och mixa ihop med en stavmixer. Fungerar även på morötter. Tänk på att skölja rotfrukterna.

Morot och fiskpuré 1 fiskfilé, 1 morot, lättsaltat smör
Värm fisken i stekpannan. Efter en stund lägger du på en tesked med smör på fisken. Dela morötterna i mindre bitar, tillsätt 1 dl vatten och krydda dem tillsammans med lite timjan och citron. Tillsätt sedan morotsblandningen i stekpannan med fisken och låt koka tillsammans i stekpannan. När fisken och morötterna är mjuka, och tillsynes ätbara, så mixa ihop det till en puré. Kanske behöver du tillsätta ytligare lite vatten efter hand för att det inte skall bli för torrt.

Böngryta – 1 förpackning mixade blandade bönor (Ex; Zeta), 1 tomatsås 1 gullök, en mindre bit vitlök, lättsaltat smör, vitpeppar.
Finhacka lökarna och fräs i en matsked smör. När löken börjar bli lite gyllenbrun, tillsätt avsköljda blandade bönor. Krydda med en nypa vitpeppar. Tillsätt därefter tomatsås (Original, osockrad) och mixa ihop det – om inte ditt barn kan börja öva på att tugga. Detta ger cirka 4 portioner till din bebis. Eller så är det något för hela familjen att dela på.

Nu är det illa…

Nu är det illa. Eller är det egentligen det? Lite feber har väl ingen dött av. Men ändå blir vi så oroliga.

Luna har sin första feber. Dessutom i samband med borttagandet av navelgranulomet (Läs mer här). Det är lätt att tänka sig instinktivt att det skulle ha med varandra att göra. Jag hoppas inte det! Hon är stark. Några kännetecken att hålla koll på är matlust och om kisseriet fungerar. Det gör det. Check. Därför är det bara att tålmodigt kramas, vätska på och proppa med alvedon enligt konstens alla regler. Jag är ändå kritisk mot alvedon. Tabletter över lag. Men ibland är det ett nödvändigt ont, eller? Resultatet av att äta för mycket piller är väl inte heller bra? När ska man ta en tablett? Eller ge sitt barn en. Oklart. Men här får magkänslan styra igen. Hon andas och har det egentligen ganska så bra. Och telefonen är bara ett stenkast från min kropp om det skulle vara något. Vi somnar om. Eller hon somnar om medan jag lite lätt oroligt går upp och kokar en kopp te. Hon är så vacker och underbar. Livet med barn är oväntat, härligt men oroligt på samma gång.

Tabletter, feber

Min framtidsspaning

Gör inte misstaget att inte tro på dig själv. Vem vill jag vara om fem, tio och tjugo år? Syns man inte så finns man inte.

Nu har jag bestämt mig för att verkligen börja satsa helhjärtat och komplett på mina egna drömmar, det är resultatet av två års obeskrivlig tankeverksamhet. Vem är jag? Vad vill jag? Vad är jag bra på? Vilken pappa ska Luna ha? Därför så kunde jag inte sluta ljuga för mig själv längre. Självfallet vill jag att hon skall vara stolt över sin pappa och i bästa fall vilja följa med mig på jobbet eller fritidsaktiviteten.

Hur gör man då? Jo, genom att vara ärlig med sig själv och den jag vill vara men också tänka steget längre. Vem vill jag vara om fem, tio och tjugo år? Syns man inte så finns man inte. Därför är vi här på bloggen, bland annat. För att jag vill skapa en plattform för att synas, som mig själv.

Så det här är alltså vad jag tänker satsa på framöver men se det som en liten spaning. Kanske händer det, eller inte. Kanske går det snabbt kanske går det långsamt. Eventuellt så blir det en lång karriär i rampljuset – vem vet?

Här följer min framtidsspaning:

  1. Bygga upp en blogg som tar upp dem tre viktigaste och mest passionerade ämnena för mig just nu. Och det är alltså det ni tar del av nu.
  2. Inom ramen för den vill jag utveckla mitt skrivande och kika på att släppa en E-bok.
  3. I övrigt så arbetar jag på ett eget material för scenen som har arbetsnamnet ”Hata inte”. Den handlar kort om att, ta vara på det vi har och sluta att hata på allt och alla som inte är som du och jag.
  4. Utveckla mig som scen och filmskådespelare genom nya projekt där jag medverkar.
  5. Det hade ju varit roligt att få föreläsa litegrann. Det känns spännande. Tips, boka mig som föreläsare. En garanti för en trevlig och lärorik timme om allt från blöjbyte till mina tankar kring att prestera under press.

…Ja, listan kan göras ganska lång. Men vi börjar här.

Jag gillar inte dig.

Jag får påminna mig om att allt kan hända och att det är väldigt svårt att planera. Det blir som det blir.

I början visste jag inte hur det skulle kännas. Att bli pappa. Såklart så trodde jag nog att jag visste hur det skulle bli. Jag och min sambo hade inte levt tillsammans så särskilt länge när vi bestämde oss för att gå vidare.

Hör min sambo prata om det i podden ”Norrlandspäron” Lyssna här!

Jag hade en bestämd uppfattning om hur vi skulle klara det och vi hade pratat långa och många stunder om hur vi trodde det skulle bli. Inte helt oväntat så blir det aldrig som man tänkt sig. Första tiden var för mig så dubbel. Jag ville vara hemma och ta ansvar och orka medans jobbet krävde ganska mycket energi. Som tur var hade jag lite semester och annat att ta ut förutom dem tio dagarna. Så jag fick ändå lite tid hemma. Men jag slets hela tiden mellan jobb, projekt och familjesituation. En helt overklig känsla som är svår att beskriva. När jag var på jobbet ville jag vara hemma. När jag var hemma undrade jag hela tiden hur det skulle gå på jobbet. Kanske känner någon igen sig? Mitt i det här jobbiga så ligger min farmor på sjukhus som senare under sommaren avlider. Ett liv byts mot ett annat och det är otroligt svårt att känna lycka. Jag skrämde mig. Min familj skrämde mig. Samhället skrämde mig. Känslan inombords var som att ha fiender var jag en tittade. Fast jag inte hade det. Jag ställde mig frågan till mitt barn och min sambo tyst för mig själv många kvällar; ”Gillar inte jag dig?” Allt som skulle vara så kontrollerat och ske enligt konstens alla regler. Ibland så kommer livet ikapp och det är bara att åka med. Med rädsla i kroppen, spänningar i huvudet och återkommande panikångest så försökte vi ta oss igenom två stora livsprojekt. Ett nyfött barn och ett teaterprojekt, modell större. I det var jag helt slut samtidigt som jag förväntas vara en fantastisk pappa som alltid ställer upp – såklart så kom den förväntan mestadels ifrån mig själv. I början hade jag svårt att känna en naturlighet i föräldraskapet. Vilket är helt självklart – förstår jag nu! Livet förändras, nästan som en slags livskris.

Idag försöker jag arbeta med mig själv och ge mig själv mer tid. Ge familjen mer tid. Jag växer som människa varje dag tillsammans med det här lilla underverket, och jag gillar inte dig. Jag älskar dig! Jag älskar min sambo, alla vänner och övrig familjen som alltid stöttar och har stöttat. Jag får påminna mig om att allt kan hända och att det är väldigt svårt att planera. Det blir som det blir. Jag kan också reflektera över, vilket jag har gjort många gånger, är det smart att göra alla projekt som man drömmer om samtidigt? Det är ändå dem som kanske hållit mig och oss uppe. Idag är jag jätteglad över alla mina erfarenheter det senaste året och jag växer in i att vara pappa för varje dag och väntar fortfarande på att Luna ska säga ”Papi”.

Trött som förälder? Här är några tips

– Det här är verkligen min största utmaning, när man är trött är det svårt att vara sitt bästa jag.

När genomtröttheten slår in slår vettet ut. Hjälp! Vad händer med en. Hjärnan liksom mosas igen av ett monster som praktiskt taget tar över hela vår kropp. Trött eller bara ”mansförkyld”? Kan man vara trött fast man inte haft en jobbig och skrikande bebis hela natten? Sova i delat sovrum – neee?

All barn är olika. Vi föräldrar med. Att lära känna sitt barn är allt men ibland spelar det liksom ingen roll. Hjärnan orkar inte, vill inte eller kan inte, ibland, ändå.

Jag tänkte lista några tips att ta till när orken tryter och spänningshuvudvärken är på antågande men också en och annan hjälp för att hålla humöret uppe.

  1. Jobba med att tänka. ”Det är nu, en kort stund, inte för alltid” – vilket kan vara skitsvårt i perioder. Men alla vi utvecklas och inte minst barn. Så försök behåll lugnet.
  2. Försök att spara diskussioner med din eventuella partner, framförallt dina åsikter eller svar på tal, till nästa dag. – ett bra tips som jag fick höra i en föräldrarpodd nyligen – ”Norrlandspäron”. Kanske låter det simpelt och självklart. Det kan vara svårt i stunden att tänka så rationellt. Oftast kan man mötas lättare efter en natts god sömn och dessutom så kanske man märker att ”den där” diskussionen inte var så viktig när allt kommer omkring. – Det här är verkligen min största utmaning, när man är trött är det svårt att vara sitt bästa jag.
  3. En dålig start på dagen betyder ofta ”kaos”! Därför kan jag lova att vätskeersättning som start på dagen kan vara ett utmärkt förslag för att återställa saltbalansen i kroppen och tillfälligt rädda dig ifrån totalt trötthet.
  4. Försök att ta mikropauser där det finns möjlighet till total avslappning någon gång varje dag. Ditt barn kommer förmodligen sova en stund på dagen, då kan du passa på. Ibland är total avslappning med meditation bättre än en spänd sömn.
  5. Röra på sig. Det här är min sambo bättre på än jag men jag har faktiskt steppat upp det här och kombinerar nu lite fritid från familjen med lite träning i form av innebandy i goda vänners lag.
  6. Jobba aktivt med ditt förhållande till tid. Samtidigt som tiden inte får rinna iväg så får det inte heller gå för långsamt. Vi vet ju redan att vi bara har ett visst antal timmar på ett dygn. Allt måste inte hända idag. Försök skaffa viktiga rutiner. Det avslappnande och naturligt sköna familjelivet får vänta lite tills ni tagit kontroll över er tid som människa, förälder, sambos eller vän.

Äta bör man …annars bråkar man bara!

Det här är jag sämst på. Att diskutera, och tycka när jag inte har ätit. Tunneln blir smal. Mina tankar går som i en ljuskorridor. Jag och bara jag har rätt. Min vilja i just en sån stund är det absolut viktigaste. Undra egentligen vad som händer i hjärnan när vi inte får mat? Jag tänker att det är något som hänger kvar från tidernas begynnelse. Behovet av mat och den överlevnadskänsla som vi känner! Jag har alltid brottats med att inte känna igen mig själv eller den jag vill vara när jag blir hungrig. Jag blir som ett spöke på insidan. Det är också en utmaning att ta hand om sig när man har ett annat liv att ta hand om samtidigt. Jag vill ju ge så otroligt mycket. Tack och lov för att vi är två och tack för alla vänner och övrig familj som stöttar! Värme!

Ät rätt.
Ät lätt.
Och tänk på det inte alltid går att vara sitt bästa ”jag”. Men man kan försöka.

Håll ihop – 3 tips för att tycka om varandra under småbarnsåren

Jag vet ju precis vad som ska komma så jag ser ut som att jag lyssnar fast jag inte gör det!
Vet du verkligen vad som ska komma?

Alltså, shit det är inte lätt! Det förstår jag . Det är inte det för oss heller alltid. Trötthet. krävande barn. motsatta viljor…Ja, allt det där. Men såklart är det inte alltid så heller och inte för alla. Jag tänkte ge mina bästa tips för att hålla ihop under de prövningar som kommer med att skaffa barn. Med det sagt så ska jag säga att vi inte är perfekta men strävar efter att tänka på dessa saker minst ett par gånger i veckan.

  • Lyssna
  • Skratta
  • Uppmuntra

Lyssna

”Lyssna men inte lyssna” det har vi alla gjort någon gång. – ”Därför” att jag vet ju precis vad som ska komma så jag ser ut som att jag lyssnar fast jag inte gör det.
– Vet du verkligen vad som ska komma?
Försök att se varandra och lyssna. Jag tror ofta att jag har rätt och Stina, min partner kan nog ha lite av den sidan också. Men vi övar på att lyssna, och faktiskt lyssna på varandra. Ibland är det inte vad den andre säger utan hur den säger det som du ska vara extra uppmärksam på. Man vill ju båda självklart det bästa för sitt barn. Och ibland är det jättesvårt att lyckas där. Nyckeln, tror jag, är att inte sluta försöka.

Skratta

Det kanske låter helt självklart men mitt i all stress som kan uppstå och alla egna påhittade måsten så kan det vara jättesvårt att känna glädje, lätthet och närhet till skrattet. Man tycker inte alltid att allt är roligt men man kan faktiskt träna på att skratta. Ett tips kan vara att utforska vad den andre tycker är roligt. Hitta nya gemensamma nämnare. Vad skrattar vi som par åt? Senare så återkommer ni till det, försök att hitta luckor för att bara skratta, busa och ha roligt tillsammans. Det är inte fel! Barnvakt är inte heller fel, om det finns någon tillgänglig, emellanåt, just för att få göra roliga och avslappnade saker tillsammans.

Uppmuntra

Ja… det har vi gjort i alla tider, om vi tycker om någon. Nu kanske du inte alltid tycker om din partner för att du får upptäcka helt nya sidor eller så är det som vanligt. Eller så älskar du din partner och vill uppmuntra hen mer en någonsin. Oavsett så skulle jag säga att oväntad uppmuntran åt båda hållen verkligen är allt vissa gånger. Därför att man ofta bär på tankar om varför man inte är en bättre förälder, bättre partner eller skönare människa, som borde orka mer. Mitt i dessa tankar så lovar jag att rätt uppmuntran får en att älska livet. Närheten till total lycka och total misslycka är så nära varandra – Ibland behövs det bara det där lilla extra för att sätta värde på något eller någon. Exempel kan vara: Att köpa med favoritchokladen till din partner när du handlar. Eller bara pausa mitt i allt och säga; ”jag ser dig och jag älskar dig”. Lägga en lapp på skrivbordet eller ett digitalt avtryck med några peppande ord. – Tänk enkelt.