Jag är inte behövd

Att frilansa i en bransch där ”ingen” behöver dig kan tyckas verka tungt. Låt mig slå fast, på en gång Det är tungt!

Det gör ont, att se ”Jag är inte behövd” på skärmen men faktum är att jag är inte det. Inte just nu, i arbetslivet. Eller faktum är snarare att arbetsgivare dvs, teaterchefer, producenter och regissörer inte riktigt vet att jag behövs ännu. Stora och självsäkra ord, kanske. Men faktum är att jag är liten, instängd och super skraj. Vad ska man tycka om mig, när jag sträcker ut hakan? Vem skall läsa mina texter, lyssna till min röst och ge mig dem bästa förutsättningarna för mig att verka på scenen och på filmen, vem? Jo hittills är det bara jag. Inte så bara i och för sig.

Många projekt är igång, timtals mil framför datorn och tusen känslor på samma gång. Vad är egentligen framgång? Vad betyder det att vara känd, eller erkänd? Erkänd passar mitt vokabulär bättre. Vad är jag redo för? Idag är jag redo för allt men ändå inte. Jag vill och vågar prova det mesta så snälla rara, jag vädjar, testa mig!

Just nu skriver jag på en egen föreställning, redigerar min egna pjäs som ska upp för försäljning, utvecklar och utforskar mitt bloggande, läser in röstprov, fnular på en föreläsning och lägger upp ramarna för en eventuell podd. Plus att jag är pappa, sambo och hungrig på mer. Frågan är bara; När är det plats för mig, i det mer offentliga rummet? Är jag i så fall rustad för den platsen? Och hur länger orkar man?
Jag orkar hur länge som helst, om jag bara vill!


Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.