Nu är det illa…

Nu är det illa. Eller är det egentligen det? Lite feber har väl ingen dött av. Men ändå blir vi så oroliga.

Luna har sin första feber. Dessutom i samband med borttagandet av navelgranulomet (Läs mer här). Det är lätt att tänka sig instinktivt att det skulle ha med varandra att göra. Jag hoppas inte det! Hon är stark. Några kännetecken att hålla koll på är matlust och om kisseriet fungerar. Det gör det. Check. Därför är det bara att tålmodigt kramas, vätska på och proppa med alvedon enligt konstens alla regler. Jag är ändå kritisk mot alvedon. Tabletter över lag. Men ibland är det ett nödvändigt ont, eller? Resultatet av att äta för mycket piller är väl inte heller bra? När ska man ta en tablett? Eller ge sitt barn en. Oklart. Men här får magkänslan styra igen. Hon andas och har det egentligen ganska så bra. Och telefonen är bara ett stenkast från min kropp om det skulle vara något. Vi somnar om. Eller hon somnar om medan jag lite lätt oroligt går upp och kokar en kopp te. Hon är så vacker och underbar. Livet med barn är oväntat, härligt men oroligt på samma gång.

Tabletter, feber

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.